Nu ar jag till slut framme i Hope, en valdigt liten by ca 15 mil soder om Anchorage. Maste saga att det har kans valdigt mycket som en by ur nan amerikansk vastern. Det har hus utspridda lite har och dar. Centrum, om man nu kan kalla det det, har inte ens asvalterad vag. Husen har sanadar typiska trappor med trabro framfor huset. Nagra personer som ser ut att va i 20ars aldern star a dricker ol vid en gammal bil och en skylt dar det star kafe gnisslar i vinden. Det ragnar.
Nar jag till slut hittat fram till stallet dar jag ska bo, en rikigt vacker Lodge, dvs ett stalle dar man kan hyra sig en stuga. Stogorna ar dock normalt sett alldeles for dyra for att jag ska vilja bo ensam dar men en snall tant som har hand om stallet lat mig bo i en enklare stuga for bara $50. Stugan har dock ingen egen dush och eftersom stallet inte riktigt oppnat for sesangen annu har de inte oppet i The Main Building hela natten. Den snalla tanten lat det dock sta oppet sa jag kunde smita in a dusha och nar jag kommer in hit ar det oppet till hela afaren dar det ocksa finns en dator sa nu kanner jag mig nastan som en inbrotstjuv som sitter har i morkert a skriver mitt bland matvarorna. Nar det kommer till kritan sa verkar folk va minst lika avslappnade nar det galler inbrott som vilken svensk norrlandsby som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar