Anlänt till Chicago

Så nu har jag anlänt till Chicago. Resan här gick fint med undantag från några småsaker. Eftersom jag inte hade någon Björn med mig (syftar på Lundbladh den här gången) så var det ju ingen som hade kollat upp hur jag faktiskt skulle ta mig till mitt vandrarhem. Så jag står på flygplatsen med en adress till en gata som eh, ja... kan vara lite var som helst. Jag inser plötsligt att saker inte är som i Alaska, det är liksom inte bara att åka ned på stan å se sig omkring så hittar man säkert gatan. Men jag hade nån slags känsla av att jag bokat ett vandrarhem ganska centralt så jag bestämmer mig för att pröva den taktiken i alla fall. Och tro mig eller ej, den funkade utmärkt. Efter lite snackande med en gubbe som bott i Chicago i hela sitt liv viste jag ungefär vilket tåg jag skulle ta och efter lite snackade med folk på tåget så hade halva vagnen dragit fram sina iPhones å googlat fram den exakta gångvägen från stationer, med karta, antal meter, svängar å hela köret. En sak verkar faktiskt va ungefär som i Alaska, folk är väldigt hjälpsamma!

Framme på vandrarhemmet ser jag att det inte alls är som i Alaska, här är det faktiskt riktigt rent och snyggt! Å det bor faktiskt vanliga backpackers som snudd på får mig att känna mig lite gammal. Delar rum med bla en amerikan Louis och en fransman med det manliga namnet Sophian. Efter lite snackande inser vi att ingen av oss har några vidare planer för kvällen så vi bestämmer oss för att göra någon slags gemensam aktion och hamnar efter lite om och men på en liten blousbar bara några kvarter från vandrarhemmet. Det visar sig vara en såndär härligt småfet svart blousare med bra basröst som kliver upp på scen. I Sverige hade detta mest troligt mynnat ut i nån slags halvblek tillställning där folk mest var irriterande på att musiken var så hög så att de inte kunde prata, men icke här. Här dröjer det inte länge förrän första kvinnan i publiken börjar sjunga med i de härligt perversa texterna: "She was only 19, waying like a baby child...". Kort sagt, rakt ned i en del av amerikanska svarta kulturen som vita anammat som bäst. Önskar att jag haft med kameran men den var lite för klumpig. Ni får nöja er med denna bild på ett nästan europeiskt vandrarhem :)