Det är något med dessa vidder

Strax utanför Seward ligger en glaciär som heter Exit Glacier och dit begav jag mig en sväng innan jag for norröver. Glaciären har blivit märkbart mindre senaste åren vilket tydligen inte bara kan härledas till klimatförändringarna. Glaciärer rör på sig säger de, som enorma gräddbäddar mellan bergsmassiven. Senare på sommaren, när snön smälter, blir de dock blå.

På vägen till Exit Glacier tar jag detta kort. Bredvid mig på parkeringen står en motorcykelknutte som ser ut att va plockad ur vilken Hell's Angels som helst. Skinnstället på, stålhättor och minst lika lång hästsvans som Björnas. Jag känner mig till en början lite obekväm med detta och tänker på diskussionerna jag hade härmomdagen med Randy, om vapenlicenser som kommer med bröstmjölken, osv. Plötslig börjar dock knutten prata och beskriver med mjuk len stämma om hur han stått å tittat ut över dessa vidder i tjugo år utan att tröttna. Jag inser att jag inte har något att frukta och det är med tungt hjärta jag lämnar Seward och glaciärerna bakom mig på min resa mot Anchorage.