Blue Man Group

Inspirerad av fredagens underbara föreställning tog jag chansen till ytterligare en show innan jag lämnar Chicago i morgon, och den här gången blev det en riktig Chicago-klassiker av The Blue Man Group. Det här är en show som har gått hur länge som helst, med två till tre föreställningar per kväll sex dagar i veckan. Några av er har säkert sett dem på youtuben. Det är mycket trummor och färg inblandat.


Tack vare den otroliga publikuppslutningen och många rekommendationer från folk jag träffat som sett showen hade jag naturligtvis ganska höga förväntningar. Och ja, den var bra, men inte superduper. En show där man får ha punches (engångsregnställ) kan dock liknas med zombiefilm så till vida att de alltid börjar på en 3a i betyg, och jobbar sig uppåt.

Jag inser dock att jag saknar ett budskap. Och det gäller kanske även Fuerza Bruta. Vist flikar de in saker här och där men det är nästan så att en sån här show har gått över till att bli massproduktion, en slags franchise som rimligen har många skådespelare som gör varje roll. Blue Man Group finns dessutom i en hel rad städer runt om i staterna, med samma show. Och vist finns det något som är verkligt bra i det de gör men samtidigt tycker jag det tappar lite av den personlighet som gör teater till något annat än film. Det enda riktiga budskap jag kunde skönja i showen var ett ironiserande över massproduktionen av poppmusik enligt en fix mall. Ganska kul nu när jag tänker på det, Blue Man Group gör ju uppenbarligen gör något liknande med sin föreställningen.